ALINGSÅS RIDKLUBB

HISTORIK

Vi , Åke Görrel och Claes Reivall, har blivit ombedda att försöka göra en historik, som omfattar Alingsås Ridklubbs start och första år.
Vi har inte kunnat finna några styrelseprotokoll eller årsberättelser trots efterforskningar i Folkrörelsernas Arkiv, hos Ridfrämjandet, Riksidrottsförbundet eller hos tidigare styrelsemedlemmar. Vår redogörelse baseras därför på enstaka dokument från Birgit Liljeblad, klipp ur Alingsås Tidning och egna minnen, vilket gör framställningen något bristfällig.
För att Alingsås Ridklubb, ARK, över huvud taget bildades har vi särskilt en man att tacka, Gerhard Liljeblad, en eldsjäl, som samlade intresserade ryttare och skötte kontakter med Alingsås kommun från starten.
ARK bildades d 27/9 1966, och efter hand sköttes klubbens arbete av en styrelse bestående av:

Styrelsens första uppgift blev att ordna uppstallning för hästar. Den 18/5 1967 fick ARK disponera stall och klubbhus samt angränsande ängar på Övre Nygård. Stallet var då inrett som kostall med ett långt foderbord i mitten. Styrelsen och intresserade medlemmar lade ner ett enormt arbete kvällar och helger på att riva foderbord, gjuta golv och bygga 8 boxar och sadelkammare. Senare byggdes ytterligare 8 spiltor i stallets förlängning i ett utrymme, som tidigare använts för uppställning av arbetsfordon. För denna ombyggnad beviljade Stadsfullmäktige ett borgenslån på 15.000.

Ridskolan

Ridskoleverksamheten bedrevs till en början utomhus på en enkel bana, som fick belysning på hösten. Under 1968 reds 180 lektioner/vecka av 225 medlemmar. Det fanns en kö på c:a 40 ridintresserade. Verksamheten kunde bedrivas tack vare ett kontrakt mellan privata hästägare och klubben, i vilket hästägaren för att få stalla upp sin häst förband sig att ställa sin häst till ridskolans förfogande minst 6 lektioner /vecka till en ersättning av 3 kr/timma. Uppstallningskostnaden var då 250 kr/ månad  och var klubbens säkraste inkomst. Många hästägare ogillade att behöva låna ut sin väldresserade tävlingshäst till orutinerade nybörjare, men detta krav var nödvändigt för att få en fungerande ridskola.
Gerhard Liljeblad föregick med gott exempel genom att låna ut sin Gentleman, som tävlade i svår hoppning. Ridskoleverksamheten gick alltid med en förlust, som fick täckas med medel från uppstallningen.

Ekonomin

Ekonomin var ett ständigt problem. Som nämnts beviljade Stadsfullmäktige ett borgenslån på 15.000 kr för ombyggnad av stallet. För att få rörelsekapital togs ett statligt borgenslån på 9.600 kr för hästköp, och styrelsen tecknade borgen för en checkkrediträkning på 21.000 kr. Genom att varje styrelsemedlem löste ett ständigt medlemskap i ARK på 10 x årsavgiften, kunde ytterligare en klubbhäst inköpas. De ekonomiska problemen blev ändå större, när anläggning av ridbanor och byggande av ridhus kom i gång.

Ridhuset

Att bedriva en ridskola utomhus vintertid blev i längden ohållbart, varför ett ridhus planerades. Från Rana-gårdens Svets AB erhölls en offert på 47.300 kr + oms. Den 26/9 1967 beviljades ett borgenslån på 55.000 kr för uppförande av ridhuset. ARK sökte ett bidrag från Ridfrämjandet, som för beviljandet krävde, att klubben skulle ha dispositionsrätt över marken i 25 år, något som Stadsfullmäktige ej ansåg sig kunna ge. ARK fick då ej detta bidrag men genomförde trots detta med mycket frivilligt arbete att ridhuset uppfördes.
Av ekonomiska skäl kunde ej läktaren färdigställas. Den 5/6 1968, Annandag Pingst, invigdes ridhuset av civiljägmästare Nils Hultmark  i närvaro av c:a 200 personer. Därefter reds en ståtlig kadrilj av 12 av klubbens ryttare. Högtidligheterna avslutades med en hopptävling, som vanns av Claes.

Tävlingar

För att kunna hålla större tävlingar utomhus iordningställdes en bana för dressyr och en hoppbana med vattengrav och bank, som invigdes den 10/5 1971. ARK gjorde sig snabbt känd som god arrangör av dressyr och hopptävlingar och fick många starter med mycket duktiga ryttare, av vilka kan nämnas Lars Parmler och Åke Hultberg.
Genom att ha ett gott rykte kunde ARK locka till sig duktiga instruktörer t ex
Petrus Kastenman och Karl-Åke Hultberg, som tillsammans med klubbens egna framstående instruktörer Gerhard Liljeblad och Ka Lundberg fick fram egna talanger i såväl dressyr som hoppning. Senare tog Petrus även hand om fälttävlansryttarna med stor framgång. Karin Peterzén på Lucky Pearl och Susanne Åkesson på Blue Lady deltog i Nordiska mästerskap i Sverige, Norge och Finland samt i Young Riders i Tyskland. Fälttävlansframgångarna bidrog till att klubben senare fick arrangera SM i fälttävlan.

Handikappridning

ARK blev medlem i Ridfrämjandet den 28/5 1971, och i dess regi deltog
Anita Ullsten som klubbens representant i en utbildning för att lära sig ta hand om handikappade, som önskade rida. Hon efterträddes senare av Dagmar Peterzén. Verksamheten bedrevs i samarbete med IK Nolan. Klubbens ungdomar medverkade, då det alltid fordrades minst en ledare till varje häst. För sin medverkan fick de en eller annan gratis ridlektion, men för övrigt var verksamheten helt ideell. Det var underbart att se hur även svårt spastiska personer efter några minuter i skritt sjönk ner i sadlarna och slappnade av. Förutom denna fysiska verkan fanns alltid en psykisk och en social.
”Detta är inte en verksamhet för handikappade utan tillsammans med handikappade” konstaterade sekreteraren i Statens Handikappråd. Några av våra handikappryttare framför allt Inga-Lill Holm och Gillis Torsson deltog med framgång i tävlingar på Strömsholm. Verksamheten gav klubben positiv PR och kunde åberopas i diskussioner med politikerna.

Övrig verksamhet

Den 8/11 1971 bildades en föräldraförening med Sickan Heldius som ordförande för att få en bättre kontakt mellan ridande ungdomar och styrelsen och för att få ytterligare stöd för verksamheten. För att synas utåt ordnades varje år ett Luciafirande med en julförsäljning, som Dagmar Peterzén organiserade. Dessutom deltog klubbens ryttare i Tomteparaden och Potatisfestivalen samt ordnade Hubertusjakter.

Ekonomin

Trots alla dessa försök att visa klubbens verksamhet utåt och att påpeka att ARK fungerade som en ungdomsgård framförallt för flickor, kunde bidrag utöver aktivitetsstöd ej utverkas, och ekonomin blev allt sämre. Efter lång skriftväxling med kommunen beviljades ett anslag på 80.000 kr den 17/9 1969. Klubben kunde då lösa sina lån och betala skulder men äganderätten till ridhuset övergick  till Alingsås kommun. Ett begärt årligt driftsbidrag på 3.000 kr beviljades ej. Under åren 1969 -1974 bedrev klubben en bingoverksamhet, som först gav ett visst överskott, men som senare utkonkurrerades av en annan klubbs bingo. För att klara ridskoleverksamheten bildades 1969 Alingsås Ridhusbolag, som fram till 1977 skötte ekonomin. Härigenom räddades klubben från en konkurs.

Vid denna tid avlivades Flamingo efter långvarig hälta i båda frambenen, och Åke lämnade styrelsen liksom Claes, som flyttade till eget stall i Starrkärr. Han har nu återvänt till klubben och bor på Olstorp.
Vi avslutar vår redogörelse här, när ett större ridhus planerades och  nya krafter i styrelsen tog vid, och  hoppas att någon annan kan fortsätta historiken.

Vid pennan
Åke Görrel och Claes Reivall